Ger er av, annars dör niBerättelser från folkmordets Gaza

Den 5 november 2023 bombas familjen Ala ’abd al-’Aal Qarmuts hem i Gaza. Två dagar senare vaknar Muhammad, 16 år, på sjukhuset. ”Jag minns att min farbror frågade mig vem som inte har hört av sig. Jag svarade: ’Mamma.’ Då sade han: ’Hon är död!’ Därefter upprepade han frågan: ’Vem mer?’ ’Pappa’ , svarade jag. ’Din pappa är också död.’ Han frågade igen: ’Och vem mer?’ ’Min faster.’ ’Hon är död’, svarade han. På så sätt fick jag reda på att de var döda, den ena efter den andra. Jag frågade om farfar. ’Din farfar fick en stroke och dog av sorg över de andra.'”

I Doha i Qatar möter Samar Yazbek överlevande från folkmordet i Gaza som kommit dit för rehabilitering av sina svåra skador, ofta amputationer. En del är så unga som 13 år, andra över 60. I intervjuer berättar de om vad de fått utstå. Det är en ny svårberäknelig form av krig som förs, med AI-styrda drönare, quadkoptrar, som surrar utanför fönstren och tar sig in överallt, medan de som styr dem sitter trygga i sina kontrollrum. Men snarare än dödandet är det underkastelse som är målet för Israel, som systematiskt jagar runt palestinierna som råttor på den lilla landytan och lika systematiskt angriper sjukhus.

För att överleva håller man ihop, bor i sina storfamiljer, minns sina döda. Varje människa är helig, de som är borta ska kommas ihåg.

Det är fasansfulla berättelser som de drabbade för ut till världen, inte för att de vill ha medlidande eller tala politik, utan för att det måste berättas om. Gemensamt är att nästan alla, trots att de just återvänt från helvetet, vill tillbaka till Gaza, sitt hemland.