Den magiska måltiden

Jag älskar mina barn och min fru.

Jag älskar mat.

Jag älskar att samtala.

Ändå så är det oerhört vanligt att min familj ändå inte samlas kring en gemensam middag. Det är som förgjort att peta in en gemensam måltid mellan långa arbetsdagar, ungarnas aktiviteter, läxläsning, tvätt, städ, disk…

Men samtidigt.

Det är ju viktigt. Och när jag träffar Mats-Eric Nilsson första gångerna för att prata om hans nya bok, så inser jag att det kan vara livsavgörande viktigt. I den gemensamma måltiden finns så många grundläggande saker för vårt liv, ja, kanske för hela mänskligheten.

Detta att samlas och tillsammans tillaga och äta mat är det som skiljer oss från djuren. Att sitta kring lägerelden och tillsammans dela det vi samlat eller jagat ihop, tillrett för att sedan äta, samtala och efter vila tillsammans mätta och nöjda – det är det som är att vara människa.

Men nu visar dessutom forskning att vi också som barn lär oss en massa saker vid matbordet – som inte bara har med själva ätandet att göra. Måltiden lär oss att vi kan dela med oss, skicka runt ett fat med härlig mat och räkna med att alla tar en bit och det blir kvar till mig också. Det är ett slags fostran i demokrati och solidaritet.

Det är också i samtalet över maten som mycket av vår språkinlärning sker – som barn är det inte alltid godnattsagan som ger oss orden och begreppen utan lika mycket är det i föräldrarnas prat vid matbordet som vi hittar de där nycklarna till en djupare förståelse av språket.

Men det där med stressen. Blir inte den ännu större när man förstår allt det viktiga som måltiden innebär? Nej. Det är nämligen inte viktigt vad vi äter – utan just att vi äter tillsammans. Det är själva situationen, delandet, pratet, själva samvaron och närheten som är viktig. Och då kan det vara lite vad som helst i skålarna på middagsbordet.

Där har vi kanske mycket att lära av både historien och andra kulturer – eller rent av vårt eget begrepp ”fika”. Det går förstå att bjuda på en slät kopp kaffe. Eller att vi tar fram lite frukt i en skål, lite nötter och russin – ja att vi tar fram det vi har och delar det tillsammans gör att vi skapar något gemensamt.

Det där. Det där gemensamma är kanske det vi saknar mest av allt i en alltmer individualiserad värld – där vi snart kan göra allt i ensamhet. Inte ens läkarbesöket behöver längre göras ”på riktigt” utan kan avhandlas på nätet eller i en app. Den mänskliga interaktionen håller på att bli något udda, något som bara händer om vi anstränger oss lite – och det kan vara därför som vi så gärna går på krogen – men det är också det som talar för att måltiden måste återupprättas på nytt.

Den gemensamma middagens framtid är här.

Jag älskar mina barn och min fru.

Jag älskar mat.

Jag älskar att samtala.

Jag älskar måltidens magi.

 

Pelle Andersson, Förläggare Ordfront


Sidan använder cookies. Läs mer.