Sven Lindqvist, 1932-2019

14 maj 2019

Så tog döden också Sven Lindqvist. Och det är kanske rimligt med tanke på att han var 87 år gammal. Men det är ändå som om sorgen blir extra stor. För det är inte bara en författare och stor intellektuell som dör – han hade skrivit 35 böcker, varav fyra på Ordfront, publicerat tusentals artiklar och fått mängder med priser och utmärkelser – utan med Sven Lindqvist dör ett förhållningssätt som egentligen kan sägas vara på utdöende.

Han förstod att massan, kollektivet består av individer. Solidariteten bygger på genuin kärlek till den andre. Att vi är extremt lika och samtidigt extremt olika. Paradoxen i att vi bara når individuell frihet genom kollektivet, och bara gemenskap genom att förstå oss själva.

Det unika i varje människas livssituation, det som skapar identiteten, det som gör oss till människor är våra erfarenheter av arbete, uppväxt och liv. Vi är vår klass, vår etnicitet, vårt kön – men vi kan också förstå varandra genom att försöka byta erfarenheter med varandra.

Sven Lindqvist genomskådade, röjde väg och redde ut. Där andra såg ett trassel, hittade han trådänden och började nysta – och jag tror att han gjorde det för att han förstod, eller i alla fall kunde leva med, paradoxen i att vilja leva i solidaritet och gemenskap som den ensamma människa vi så ofta är.

För hans böcker var alltid djupt, djupt personliga – det var just Svens blick, ingen annans. Men tanken var alltid i det gemensamma, i det vi, som vi som sociala kollektiva varelser kan uträtta tillsammans. Det var och är det stora med Sven Lindqvist, det som Arthur Koestler kallade havsförnimmelsen, att förstå att unika droppar bildar ett hav.

Sven Lindqvist var en sådan alldeles, alldeles unik droppe i ett hav. Jag är rädd att vågen som bar oss alla, även honom, mot en bättre värld håller på att ebba ut nu när han dör. Men någonstans, om jag får tro alla hans böcker så byggs den just nu. För vågorna rullar i evighet.

Tack för allt, Sven.

Pelle Andersson, Förläggare Ordfront Förlag