Ljudbok med ketchup och makaroner – ett förläggarperspektiv

Det är kombinationen av ljudböcker, digitaliseringens prispress och ett övereffektiviserat samhälle som är hotet mot litteraturen, skriver förläggaren Pelle Andersson i debatten om läsningens och bokens framtid.

Debatten om ljudboken fastnade snabbt i invanda ljudspår likt en hackig vinylskiva trots att den distribueras trådlöst genom våra mobiltelefoner – domedag eller sluta snobba, marknaden ordnar allt till det bästa.

För att ta ett par exempel.

Jan Eklund hävdar i DN att ”den svenska litteraturen känns öppnare och mer angelägen än på länge” för Sandgren, Lundell och Östergren ges fortfarande ut (24/2). I Expressen påstår Jacob Nilsson att ”på samma sätt som Augustvinnaren eller Deckardrottningen betalat för några diktsamlingar per år kommer ljudbokssuccén att göra det” (19/2). Och även om jag inte tror att litteraturen eller läsandet dör med ljudboken som Sven Anders Johansson och Ola Nilsson varnar för i Aftonbladet vill jag ändå höja ett varningens finger (Aftonbladet 17/2 och 16/3.

Ljudboken är en fantastisk uppfinning, som jag på nästan alla sätt älskar. Men det man älskar vårdar man och vågar utveckla och kritisera. Ljudboken ger alla ett finfint bibliotek för en spottstyver. Och för lyssnaren är det en kanonaffär om vi betraktar hen enbart som konsument.

En lyssnare är dock så mycket mer. Lyssnaren vill nog precis som jag hellre ha en bra hjärtoperation än en billig. Hellre få undersökande journalistik än bara Mello. Hellre dyr demokrati än kostnadseffektiv diktatur. Hellre många olika litterära genrer att välja mellan än bara en rak, intrigdriven romanform.

Kort sagt: Jag älskar Millennium-serien. Precis som jag älskar ketchup.

Jag vill dock inte enbart ha Millennium. Inte enbart ketchup.

Dock ska man veta att avvecklingen av litteraturen har pågått länge. I början av 90-talet var många oroade över poesins, novellens och den litterära romanens ställning. Många hävdade att poesin snart skulle förlora sin position på de större förlagen, novellen skulle dö ut och traditionella litterära romaner tappa köpare. Upplagorna sjönk också snabbt från 5000 exemplar till 3000 till dagens cirka 1000.

Det var och är kris i litteraturfrågan. Även om det började långt före den streamade ljudboken. Men krisen är en följd av digitaliseringen av distributionen. Med uppkomsten av internetbokhandeln startade en prispress som skapade en accelererande bestsellerism.

Ljudboken pressar återigen priset. Förlagen och författarna har i många år levt med en prismodell som ger oss ungefär hundra kronor per sålt exemplar att dela på – i ljudboksvärlden får vi dela på ungefär en fjärdedel. Trots samma kostnader.

Den sämre marginalen tvingar förlagen att sälja mer. Och återigen kommer förlagen minska bredden i utgivningen och lyssnaren får mer av samma.

Det mest lukrativa är långa romanserier. Spänning, true crime, feelgood och några få breda episka romaner med stark intrig.

Snart kommer vi inte veta om vi lyssnar på Storytel eller råkat få in Netflix i lurarna.

Utbudet blir det samma.

Det ena med bild, det andra utan.

Men återigen. Jag ger ut mycket spänningsromaner för att jag uppskattar det, för att jag tycker att det är intressant – och viktigt. Jag älskar spänning, true crime och självbiografiskt berättande, precis lika mycket som jag älskar ketchup. Men som sagt inte bara. Jag älskar också poesi. Noveller. Och utländska romaner. Experimenterande, icke-linjärt, fragmentariskt, surrealistiskt och irriterande nonsens är också sådant som kan förgylla mina stunsiga makaroner.

Men vi kommer att se mindre av det.

Precis som vi kommer se mindre av sakprosa som inte är livsstils-, hand-, kok- och trädgårdsböcker. Jag vet att statistiken visar att även poesin hade ett uppsving i år – men det beror troligtvis på att det var en poet som fick Nobelpriset.

Det är också dit vi förläggare ofta ställer vår håg numera – Nobel- och Augustpriset – vilket också är ett litteraturens svaghetstecken. Priserna hjälper upp statistiken för sakprosan, för den översatta litteraturen och för poesin.

Kanske är också ljudboken ett svaghetstecken – att så många hellre lyssnar än läser. Kanske är det ett tecken på ett effektivitetssamhälle som gått över ända, där vi ska hinna så mycket att vi måste lyssna på boken medan vi äter middag, springer eller går ut med hunden. Eller för att vi tycker att det är tungt, jobbigt eller svårt att läsa.

Jag är rädd att vår läsförmåga försämras. Mer hos unga pojkar än flickor. Och mer hos arbetarklassen än hos medelklassen. Det är ett problem – och det är inte något att rycka på axlarna åt. Förmågan att läsa, skriva och att tolka och förstå text är precis som Ola Nilsson hävdar avgörande för vår förmåga att vara fullvärdiga medborgare.

Återigen: dyr demokrati hellre än kostnadseffektiv diktatur.

Läsa är inte att lyssna. Jag älskar teater. Men teater är inte samma sak som att läsa en roman. Och Stefan Sauk, Katarina Ewerlöf och Gunilla Leining är fantastiska på att läsa in böcker – men de gör en tolkning. Och det är inget snobberi att påpeka det.

Det är heller inte snobbigt att påpeka att lyssnaren har ett mycket mindre utbud än läsaren. Det är heller inte snobbigt att påpeka att det techjättar som Spotify, Netflix och Storytel egentligen säljer inte är tv-serier, musik eller ljudböcker utan lyssnarens och tittarens identitet.

Det vi gör på nätet är valutan i den nya ekonomin. Vad vi lyssnar på, rösterna som lockar, våra adresser, våra gillningar, våra diskussioner, våra korttransaktioner, våra fingertoppar och var vi slutar lyssna, titta och vad vi väljer i stället. Våra digitala fotspår, det är valutan. Ljudboken är bara en lockvara bland många för att få oss att dela med oss av oss själva.

Det är inte heller snobbigt att påpeka.

Det handlar om makt.

Vi får inte förlora makten över tanken. Eller våra liv. Det är det det handlar om. Därför är det en ödets ironi att det vore ekonomiskt självmord att göra ljudbok av ”The age of surveillance capitalism”, Shoshana Zuboffs 600-sidiga mastodontverk som vi ger ut i höst och som förklarar denna nya ekonomi.

Vi skulle behöva över 20.000 lyssningar för att ta hem kostnaden. En omöjlighet eftersom boken kräver hög koncentration. En koncentration som är omöjlig att kombinera med en joggingtur eller en middag med mina älskade vänner: ketchup och makaroner.

Pelle Andersson
Vd och förläggare på Ordfront förlag

Vill du stötta Ordfronts verksamhet? Swisha ditt bidrag till 123 346 97 15

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Podcast: Ordfronten

Ordfronts
e-böcker

Ordfront på twitter

Ordfront på instagram

Ordfront på facebook

Ordfronts webbkurser

Föreningen Ordfront

En bok för alla

Galago


Sidan använder cookies. Läs mer.