Vi sörjer Staffan Westerberg 11 juni 1934–23 juni 2026

8 juli 2026

Vi sörjer Staffan Westerberg.

I morse nåddes vi av det oerhört sorgliga beskedet att Staffan Westerberg (11 juni 1934–23 juni 2026) har gått bort och våra tankar går till hans närstående, allra mest hans älskade Hans förstås.

Staffan Westerberg är, det känns konstigt att skriva var, en sådan stor kreativ kraft, en legendar som varit så älskad som skådespelare, regissör, konstnär, författare och – sig själv. Vi på förlaget lärde känna honom på nära håll i samband med att han, efter att ha medverkat i en antologi med julnoveller vi gjort, frågade om vi ville ge ut hans samlade Tankar för dagen han skrivit till Sveriges Radio. Under arbetet med den boken åkte jag och Joseph Knevel, hans redaktör, ut och hälsade på Staffan och Hans i deras djurgårdsgröna hus utanför Uppsala en blåsig novemberdag. De bjöd på soppa, vi pratade om konst och text och livet. Det var en underbar dag och våren 2025 kom boken ut under titeln Det går så länge det går (och sen går det inte längre). I april skickade Staffan ett nytt manus – Evangelium enligt Staffan – med nya kortprosatexter och sina underfundiga, geniala små bilder till oss och det är bara veckor sedan vi bestämde att ge ut den i höst. Det är jag så oerhört glad för idag. Att vi hann bestämma det. Staffan skriver en fantastisk kortprosa som blottar människans inre och som sätter ord på det få kan men som många känner. Det går inte att värja sig och både jag och Joseph kände att i dessa prosatexter närmar han sig på ett ännu ärligare sätt än i förra boken livets sköraste stunder, men som alltid med både humor och kärlek jämte allvaret.

Staffan var precis som vi så glad för att vi skulle göra en ny bok ihop och vi började jobba direkt med den för att hinna få ut den i höst för nånstans vet man ju, hur pigg Staffan än var i sitt sinne, att 90 plus är en bräcklig ålder. Ändå är vi oerhört chockade idag förstås.

Staffan och jag pratade sista gången i telefon i slutet av maj om hans nya manus och vi kom in på närståendes död och sorgligheter i våra liv. Då sa Staffan som tröst att ”Döden är en bra dramaturg att leva med” och menade att han hämtat kraft ur sorgen i hela sitt konstnärskap ända sedan han förlorade sin storebror i tidig ålder. Det tänker jag på idag när så många sörjer honom, att han nog önskar att vi på sikt försöker hämta kreativitet och skaparglädje ur hans död.

I den nya boken skriver Staffan: Ni frågar mig hur långt livet är?

Jag ska svara er: ”Just jämt så långt som avståndet mellan två årtal på en gravsten”.

Jo visst har du rätt i det, men idag väljer jag att tänka på hur minnet och avtrycken av dig kommer finns kvar så oändligt mycket längre än dessa år. För med dig är det verkligen så Staffan. Allt du skapat, dina ord och bilder, alla dina konstnärliga gärningar, ditt sätt att vara människa, det som är du, det blir något så stort tillsammans, det blir ett evangelium från dig som vi kommer kunna bära med oss länge.

Tack Staffan för allt och för att du vill leva vidare ihop med oss.

/Jenny Bjarnar, förläggare, tillsammans med alla andra arbetskamrater på Ordfront förlag

Det finns en timma

du ej råder över.

Den timman är

den viktigaste i ditt liv.

Ty du vet ej vad som

komma skall.

Allt kan ske. Du kan dö.

Du kan få fortsätta leva.

Den timmen kommer,

när du intet vet.

Det är ditt livs enda stora

hemlighet.

/Staffan Westerberg