René Vázquez Díaz

René Vázquez Díaz föddes på Kuba 1952 och är bosatt i Sverige sedan 1975. Han är verksam som romanförfattare, poet, översättare och kulturjournalist, och är upphovsman till Kubatrilogin – Hägringens tid, Kärleksblommans ö och Dårskap och kärlek. Hans senaste roman på svenska är spionromanen Välkommen till Miami, doktor Leal (2009). Hans senaste böcker därförinnan är Oliktänkaren/ (2006) och Florina (2008).

6 frågor till René Vázquez Díaz om Välkommen till Miami, doktor Leal:

Du har ju skrivit böcker i flera olika genrer. Hur kommer det sig att det blev en spionroman denna gång?

”Välkommen till Miami, doktor Leal” handlar om ödelagd kärlek och brodermord. Men romanen handlar också om exilkubanernas Miami och USA:s hemliga krig mot Kuba: sabotage, terrorangrepp mot kubanska mål och patetisk fosterländsk iver. Miamimiljön är präglad av bedragare och spioner, men också av hemlängtan och splittrade familjer.

Hur skulle du beskriva din huvudperson, doktor Leal?

Han är en hederlig människa som drabbas av historiens fula trick. En ansedd kirurg som blir medveten om politikens ondska. Plötsligt förstår han att moral och heder inte existerar när det gäller USA:s smutsiga krigföring mot Kuba. Amerikanska myndigheter påstår att de för ett krig mot terrorismen. Men i Miami bor kubanska terrorister som Orlando Bosch och Luis Posada Carriles, två mördare som är skyldiga till bombningen av ett kubanskt passagerarplan där 73 människor omkom. USA (och Sverige!)omhuldar handelsmässigt diktaturer som Kina och Saudiarabien, samtidigt som man skapar lidande på Kuba.

Vilka författare inspireras du av?

Jag inspireras inte av andra författare utan av verkligheten, naturen, historien och fantasin. Det är klart att det finns många författare, både kvinnliga och manliga, som jag betraktar som mina läromästare. Men de är hemliga.

Vad har du för förhållande till Miami?

Alla kubaner har ett förhållande till Miami. Själv har jag anhöriga och vänner som bor där. Jag har också bott i Miami och jag åker ofta dit, för att försöka förstå mina landsmäns drömmar och felsteg. Jag åker också ofta till Kuba. Det är viktigt för en oberoende intellektuell att leva i många världar samtidigt.

Vad fick du göra för research för att skriva boken?

Jag gick igenom tusentals sidor om CIA:s mordförsök på Castro och exilkubanernas bombastiska Castrohat. CIA:s krig mot Kuba förvandlade Miami i grunden. Exilkubanerna sålde sin själ till USA:s korståg mot Kuba. Amerikanerna använde dem och föraktade dem. En CIA-chef hävdade en gång att de exilkubanska agenterna var ”the greatest bunch of prima donnas in the world”. Jag gick också igenom de amerikanska lagarna som reglerar krigföringen mot Kuba: Trade with the Enemy Act, Cuban Adjustment Act, Helms Burton law, Commission for Assistance to a Free Cuba (den s.k. ”Plan Bush”, som i detalj föreskriver hur Kubas folk ska svältas till underkastelse) samt hundratals dokument om blockadens vardagliga implementering. De anklagelserna som riktas mot doktor Leal är högst verkliga.

Du har ju bott i Sverige ända sedan 1974. Längtar du ofta till Kuba? Är att skriva om Kuba ett sätt att bearbeta den längtan?

Längtan är en mäktig motivation för att skriva, men den räcker inte. Jag vill skriva om vår tids stora konflikter så som de speglas i människornas öden. ”Välkommen till Miami, doktor Leal” publiceras både i Kuba och i USA. Detta dubbla intresse visar att det finns en publik som vill ta del av en fantasiprodukt som behandlar en sorglig mänsklig katastrof ”på bägge sidor skyttegravarna”. Min roman kanske visar att dessa skyttegravar är människofientliga och i grunden onödiga.

Intervju med René Vázquez Díaz. Vinnare av franska utlandsradions litterära pris ”Juan Rulfo” Johanna Puyol, La Jiribilla, Havanna, 071215

Den svenskkubanska författaren René Vázquez Díaz som också är översättare och journalist, utsågs i Paris till vinnare av Juan Rulfo Priset för sin kortroman De pronto el doctor Leal (Doktor Leal). Över 6.000 bidrag hade i år skickats in till detta prestigefyllda litteraturpris som delas ut av franska utlandsradion, Le Monde Diplomatique och Cervantesinstitutet. Det var enligt juryn en av de intressantaste årgångarna på senare tid. René Vázquez Díaz har skrivit många böcker. De mest kända är Hägringens tid, Kärleksblommans ö och Dårskap och Kärlek. De formar en trilogi kring ett centralt tema: kärleken –den erotiska kärleken, barnakärleken, kärleken till Kuba. Han har också skrivit flera diktsamlingar, noveller, en historisk roman om Fredrika Bremers vistelse på Kuba (Fredrika i paradis) samt teater och en kokbok, Berusad kyckling. René bor i Malmö.

Tror du att Rulfo-priset, med all sin prestige i den spanskspråkiga världen, kommer att bli en vattendelare i din karriär: före och efter?

Mycket kommer säkert att förändras omkring mig. Nya läsare kommer antagligen att närma sig mitt verk och upptäcka ”Berusad kyckling”, ”Florina”, ”Dårskap och Kärlek”. För plötsligt genljöd mitt namn från Spanien och Mexiko till Argentina och Brasil, och det är ju smickrande. Men i mitt inre ändras inget. Jag är mycket säker på vem jag är och vad jag vill göra och på vilka böcker jag ska skriva. Jag har alltid varit en slarver i allt, utom när det gäller litteraturen: jag tänker ut mina historier med en urmakares petighet, som en fiskare fångar jag bilderna och de växer inom mig långt innan jag slår mig ner för att fästa dem på papper. Jag kan avslöja att jag redan vet början och slutet på de tre romaner som tillagas i mitt huvud och vilka de handlar om. Sedan länge talar de med mig, diskuterar och håller mig vaken på nätterna ända tills jag skänker dem det liv eller den död de gjort sig förtjänta av.

Kan du berätta vad Doktor Leal handlar om och vilka tankar som ligger bakom?

Ända sedan jag skrev ”Kärleksblommans ö” har jag vetat att jag skulle återvända till Miami för en historia om brodermord: två bröder av kubanskt ursprung som älskar och hatar varandra på gränsen till självutplåning. Mina landsmäns Miami är fullt av saker så osannolika att de verkar uppdiktade, men de är förfärande verkliga. Några exempel: alla kubaner berömmer sig av att vara påstridiga, uppkäftiga och oregerliga. Men ingen annan invandrargrupp har låtit USAs regering pålägga dem så många och så skamliga och sårande begränsningar som kubanerna. Att de inte får resa till sitt hemland mer än vart tredje år, att de inte får skicka pengar till sin fästmö eller vem som helst som de vill hjälpa, att de inte får delta i kulturellt och akademiskt utbyte med Kuba. Ingen annan invandrargrupp låter sig omyndigförklaras på detta sätt av en handfull gaphalsar som späckar etern med sina fantasifoster och smutskastar alla som har en annan åsikt. Nyligen utlovade USAs rättsinstanser sänkta straff för några herrar om de avslöjade var i Miami det hade lagrat sin vapenarsenal. Det handlade om 30 kulsprutor, en granatkastare, granater, 90 kilo dynamit, 60 kilo sprängämnen C-4 och tusentals meter stubin. Med denna arsenal skulle de utföra terrorangrepp på Kuba, men det hindrade inte en av deras försvarsadvokater att högtidligt hävda att de var frihetskämpar. Hade det varit möjligt om dessa skjutvapen hade lagrats i Uppsala, Santander eller Paris? Så doktor Leal är en neurokirurg av kubanskt ursprung, med enastående vetenskapliga meriter, som efter många års frånvaro återvänder till sitt kära Miami för sin yngre brors begravning och som mot sin vilja dras in i USAs sinnessjuka krig mot Kuba. Doktor Leal är framför allt en studie av kärlekens frånvaro men också en skildring av den kubanska exilen genom en väv av aktuella händelser, spioneri och familjeproblem.

Du har rört dig inom olika litterära genrer. Vad beror denna kreativa spridning på? Kommer framgången med denna kortroman att påverka ditt vägval?

Det är av ren och skär nödvändighet som jag har använt mig av olika genrer för att uttrycka känslor och tankar. Det finns upplevelser och längtan som bara kan uttryckas i poetisk form. Andra teman behöver djupare andetag och större omfattning. Som jag sa nyss, framgången med denna kortroman kommer inte att ändra mitt sätt att skriva. Jag har redan skrivit en bok med berättelser och en kortroman, ”Exilia”, som José Corti gav ut på franska och som Editorial Icaria kommer att ge ut på spanska nästa höst.

Du har sagt att José Lezama Lima har en central roll i din fantasivärld . Vad har ditt verk honom och andra litterära källor att tacka?

Lezama talade om oändliga nät av kulturella kontrapunkter. Hans tankar om det han kallade ”hägringarnas tid” och som enligt honom uppstår när en bild tränger så djupt in i människan eller i en hel tidsepok att den påverkar folks inställning till livet, är mycket lockande. En väl skildrad litterär person som med sina brister, tvångsföreställningar och goda egenskaper visar hela sin mänskliga komplexitet, kan skapa en så fängslande litterär bild att dess onaturlighet djupt kan påverka läsarens natur. Det är lätt att avfärda Lezama Lima med att för honom handlade allt om fantasibilder. Men det är lättvindligt och kortsiktigt. Som poetiskt system, som intellektuell drivkraft för att uppfinna litterära öden och språkliga konstruktioner är Lezamas tidevarv en outsinlig källa. Lezama Lima lyckas bekräfta att det finns historiska figurer och händelser som är ofantliga fantasivärldar. För Lezama var den kubanska revolutionen en fantasins epok som blev till en bild som förvandlade miljoner människors världsuppfattning. Och jag har skrivit en trilogi med oräkneliga romangestalter som vecklar in sig i verkliga och påhittade situationer och som lever och dör, som vi alla –och på gott och ont–, uppfyllda av bilden av revolutionen på och utanför Kuba. En annan författare som har påverkat mig är Artur Lundkvist.

I dina tidigare romaner har Kuba varit den vanliga bakgrunden och personer och deras problem har varit knutna till det. Varför detta återkommande tema? Och vad händer med det nya berättandet?

Jag är djupt gripen av vår tids konflikter och framför allt det sätt på vilket Kuba och vi kubaner (både på Kuba och utomlands) har påverkats av dessa väldiga historiska rörelser. För några månader sedan välkomnade EUs höga myndigheter med hedersbetygelser en herre vid namn Caleb McCarry, utsedd till president Bush´s Samordnare för Kommissionen för ett Fritt Kuba. Eftersom mitt yrke är att mäta ordens betydelse undrar jag vad som skulle ha hänt i Bryssel om Bush hade skickat dit en ”Samordnare för Kommissionen för ett Fritt Kina? Eller ett Fritt Pakistan? Eller ett Fritt Egypten? Eller ett Fritt Saudiarabien, ett land där kvinnorna inte ens har rätt att ta körkort? Varför säljer EU vapen till dessa diktaturer men inte läkemedel till Kuba? Varför finns ett särskilt spionorgan för Kuba och Venezuela? I Miami inser doktor Leal plötsligt att fruktansvärda krafter är i rörelse, och att han har förvandlats till en lus under lupp och till en pjäs i detta farliga schackspel där inget är vad det verkar vara.

Hur är läget för kubanska författare utanför Kuba och hur definieras deras litteratur som sådan?

Jag är kubansk författare djupt inlemmad i det svenska samhället och det är jag stolt över. Jag har många gånger sagt att det inte innebär att förlora sin identitet. Den svenska litteraturen utgör ett aktivt inslag i mitt liv, som framgår av mina översättningar, t ex Sammanhang/Material, ett verk som nyligen gavs ut av Visor de Poesía i Madrid, av den överväldigande Birgitta Trotzig. Jag ingår i svenska Författarförbundets styrelse och i Kulturrådets Klassikergrupp vars uppdrag är att välja utomeuropeiska författares verk för att främja ungdomars läsning. Jag har också skrivit flera böcker på svenska. Den senaste är ”Oliktänkaren” om min vän och mästare Artur Lundkvist. Och just nu samlar jag material för en roman om den svenske botanisten Erik Leonard Ekman! Läget för kubanska författare som lever utanför Kuba skiljer sig i grunden inte från läget för vilken kubansk utvandrare som helst, oavsett yrke. Några upprättar intressegemenskap med utländska krafter som motarbetar det kubanska folkets värdighet och välfärd. Andra lånar sig till skamliga kampanjer, de utnyttjas för att sedan förrådas och föraktas. Men det finns också de som bevarar sin värdighet, vilket hedrar dem. Det finns författare som kretsen kring tidskriften Encuentro, som tar emot pengar från samma händer som torterar i Guantanamo och som med Bush´s blockad hindrar utvecklingen för sina landsmän på Ön. Men i Europa finns många föreningar, som Raíces Cubanas (Kubanska rötter) i Frankrike. Där samlas tusentals kubaner som arbetar mot blockaden. Även i Sverige har vi bildat en sådan förening mot blockaden. Och vem vet, en vacker dag kan kanske vi författare utomlands gå samman i ett liknande företag.


Böcker av René Vázquez Díaz

Vill du stötta Ordfronts verksamhet? Swisha ditt bidrag till 123 346 97 15

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Podcast: Ordfronten

Ordfronts
e-böcker

Ordfront på twitter

Ordfront på instagram

Ordfront på facebook

Ordfronts webbkurser

Föreningen Ordfront

En bok för alla

Galago


Sidan använder cookies. Läs mer.